Gener och anlag

Dom säger att jag bryr mig för mycket om folks känslor.
Jag blir hellre sårad en såras. Tar vems som helst fall, vare sig jag respektera personen i fråga eller inte.
En av mina sämsta egenskaper.
Någon sa att jag lär mig stå upp för mig själv med tiden. Att det kommer att komma en dag när jag inte ens kommer att låta någon trampa ner mig i en mosh. Haha, det vore rätt nice.

Dom sa också att dom kan hjälpa mig. Bara att ringa danskjäveln så skriver hon ut lite piller.
Väldigt tveksam. Överväger att bli som min farmor istället.
En riktig jävla satkärring.

Fast i grund och botten så älskar jag att jag är som min mamma. Hon är en förebild.
Och om jag blev lite mer som pappa kanske jag skulle våga säga ifrån. Gäller bara att hitta någon slags balans mellan alla gener i min ryggrad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0