Linda vavava

Jävla telefon.
Snart slänger jag fanskapet i väggen.
Idiot.
Ja, precis.

Kan inte vara bra det där med praon.
Glömmer bort vad kroppen kräver, armarna saknar och hjärtat skriker efter.
Glömmer bort bad jag verkligen vill.

För stunden.
Sen kommer känslorna tillbaka, tränger sig ut ur tårkanaler och röster som varit tålmodiga och trevliga hela dagen.
Finns inget stopp, och jag är lämnad åt världen att trampa på.
Avklädd och redo att såras.