Jag vill ha din ryggrad här

Jag har länge sagt till mig själv att jag tar allt med värdighet.
Jomenvisst, värdighet.
Nej, jag är feg, ryggradslös som hellre går därifrån än berättar hur det verkligen ligger till.
Och jag blir så jävla trött på mig själv, för visst är det bättre att ångra något man har gjort, istället för att ångra något man inte gjort. Klart att folk kör med mig när jag inte gör något motstånd.
Fan vad jag är som min far.
Gör jag inte något snart kommer du att vara lycklig någon annanstans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0