Precis som förut fast ändå verkligen inte.
Och nu sitter jag här igen, som så många kvällar förr, och vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Vad jag vill säga.
Vad vill ni höra?
Om min vardag, mitt liv?
Nej, jag vet inte. Ni har trots allt en egen, och jag har blivit mer mån om mitt privatliv.
Mina tankar?
Dom som brukade vara intressanta och färgstarka?
Nej inte längre. Dom upptas av dig. Konstant. Enbart.
Der finns inte plats för mycket annat längre. För inget är så stort som du i mitt lilla liv.
I alla fall inget som jag har fått röra vid.
Kommentarer
Trackback
